Lite mer.

Jag brukar bli nyfiken när jag ser något jag tycker om och önskar då att få veta mer. Eftersom du klickade på länken förstår jag att du är likadan! Vill du veta vem jag är kan du läsa Evalena Heinereds artikel längre ner på den här på sidan. Men först ska du få veta allt om hur du får ett porträtt!

Fotograferar. Jag börjar med att fotografera ditt barn. Detta gör vi lämpligast hemma hos er där barnet känner sig tryggt och bekvämt. En förälder är gärna med - om än diskret i bakgrunden. Föräldrar kan ibland bli lite väl ivriga så det blir svårt för barnet att veta var det skall rikta sin uppmärksamhet. Jag fotograferar gärna intill ett fönster.

Förlagor. Innan jag börjar måla bestämmer jag komposition och utsnitt i PhotoShop. Jag arbetar också med färger och kontraster innan jag målar så jag får förlagan just som jag vill ha den.

Målar. Jag bygger upp bilden i flera både tunnare och tjockare skikt med oljefärg och liquín. Varje lager isolerar jag med mellanfernissa. Jag målar med små, små penseldrag och ibland med större. Jag har valt att arbeta på en slät skiva som jag först grundat. Detta för att slippa den struktur som väv ger upphov till och som jag tycker kan bli allt för framträdande i det lilla format - 20 x 24,5 cm som jag jobbar i.

Tid Jag arbetar med ditt barns porträtt under fyra veckor och jag njuter varenda sekund av det!

Avtäckning. Jag tycker alltid det är lika festligt och spännande att få visa min lilla kund det färdiga porträttet. Jag levererar det  hem till er

Betalning och pris. Du betalar hälften av porträttet mot kvitto vid fotograferingen och andra hälften vid leveransen. Porträttet kostar 7500 kronor. Om ni bor utanför Storstockholm tillkommer resor.

Slå mig en signal på telefon 08-7600766 så sätter vi igång!
... eller e-posta till info@olgaportrait.com

 

<<< tillbaks till första sidan <<<

 

 

 

 

Porträttmålare med känsla, färg och personlighet
Olga Magnusson bor nära himlen, på femte våningen, i Tensta. Med utsikt över Stockholmsförortens hustak målar hon porträtt sedan fem år tillbaka, men hennes längtan är att bo och skapa på landet, gärna i Värmland.

- Min livsdröm är att bo och skapa på landet och det skulle mycket gärna kunna vara i Värmland nära släkt och gamla vänner. Men planen är att förbli i Stockholm i ytterligare tre år och bli såpass väl etablerad i min yrkesroll att jag kan bosätta mig vart som helst, säger Olga.

Olga har sedan uppväxten, mellan Forshaga och Karlstad, uppmuntrats till skapande av sina föräldrar. Oljemåleriet har hon ägnat sig åt sedan gymnasietiden. Under 90-talet bodde hon på västkusten där hon gjorde en porträttutställning av känt folk från sin stad. Två år senare, 1998 ställde hon ut 39 porträtt i barndomsstaden Karlstad av lokalt kända profiler från näringsliv, politik, sport och underhållning. Utställningen fick ett varmt mottagande och ledde vidare till en rad beställningsporträtt, privata såväl som offentliga. Hon berättar att tillit och värme är viktigt för att skapa trygghet hos den hon målar av, eller fotograferar. Därför känns hennes porträtt personliga, lite poetiska, och nästan intima.

- Sedan vi fick vår son Noak har jag försörjt mig på porträttmåleriet. Nu varvar jag min tid mellan att måla små porträtt av barn, stora porträtt av offentliga personer och att fotografera, berättar hon.
.

Olga är ständigt på jakt efter skönheten. De senaste åren har hon bott och verkat som målande konstnär och fotograf i Stockholmsförorten Tensta. Och man kan tycka att en förort till Stockholm inte skulle vara mycket till inspiration för en målare och fotograf. Men faktum är att Tensta är en mångkulturell plats där 86 procent av invånarna har utländsk bakgrund, vilket ger en annan bild av oss svenskar. Det märks speciellt på Olgas fotografier. De visar på en multikulturell blandning som har tillfört färg och form och ändrat det vi ser som traditionellt svenskt. Det är spännande – riktigt spännande.

Att vara konstnär och försörja sig på det är tufft. Eftersom det inte blir mycket kvar när alla skatter och avgifter är betalda. Hon tycker att hon är lyckligt lottad eftersom hon inte har några mellanhänder och dessutom slipper en dyr lokalhyra. Men hon kan inte förstå hur andra konstnärer som ställer ut hos gallerister som begär 50 procent av intäkterna och säljer hälften av sina alster, kan klara sig. Det faktum att de måste dela med sig av intäkterna gör att de är hänvisade till stipendier och bidrag.

När Olga målar vet hon att det handlar om en beställning, och att pengarna faktiskt kommer in. Hon har funderat på andra yrken som arkitekt och grafisk formgivare. För visst finns det fördelar med att vara anställd och kunna koncentrera sig på sin roll i företaget.
- Tänk bara att få ha arbetskamrater! Men att vara konstnär och fotograf känns inte som ett direkt val jag har gjort själv. Det är bara mitt liv, och det lever jag. Och att bli porträttmålare har sakta mognat fram, säger hon.

Autodidakt är vad man kallar en konstnär som är helt självlärd, och det kan man säga att Olga är. Hon har haft konstnärer som Sven Ekdahl, Hans Norman och som mentorer och handledare, men en konstnärsutbildning har hon aldrig behövt. Hon har utvecklats under de år hon har målat och tagit fasta på de råd hon har fått.
- Sven Ekdahl var en god pedagog och jag har fortfarande nytta av alla de handfasta råd han gav oss under kroki-lektionerna på Tingvallagymnasiet under 80-talet. Råd som lade grunden för mitt tecknande. Nu för tiden är det min man som engagerar sig i mitt arbete, och som hela tiden får mig att höja ribban. Det kan bli tuffa och jobbiga diskussioner men som i slutänden gör gott för mina porträtt, berättar hon.

Uppdragen får hon genom idogt detektivarbete. Den senaste tiden har Olga letat upp organisationer där man har tradition av att få ett porträtt målat när någon avgår från sin tjänst. Andra kontaktar henne eftersom de redan känner till henne och sett hur hon målar, eller letar upp henne på webben.

En av hennes kunder kom in på en porträttutställning och bad själv om att få bli avporträtterad. Kunden berättade att hon beställt sitt porträtt två gånger tidigare men inte blivit nöjd. När Olga tog sig an uppdraget och fattade penseln la hon mycket tid på att få fram känsla i konstverket och att få fram hennes att fånga hennes personlighet. Och hon blev nöjd.

- Just i porträttmåleriet, när jag arbetar med offentliga personer, har jag vissa ramar. Men jag målar ändå alltid med kärlek och med respekt för individen för att få fram personligheten, säger Olga.

Det tar ungefär ett halvår att färdigställa en målning i storleken 81 x 100 centimeter men antalet arbetstimmar har hon aldrig räknat. Hon berättar att det är en fördel att arbeta med två eller tre porträtt parallellt. När man låter målningen vila ser man den med nya fräscha ögon när den kommer upp på staffliet igen.

Olgas mamma, konstnärinnan Eva Magnusson, är den som ständigt har uppmanat henne att inte oroa sig för resultatet utan istället fokusera på att finna lösningar.

- Visst finns det orosmoment men det är inget jag fastnar i. Jag ställs hela tiden inför nya problem att lösa, men nu för tiden känner jag mig trygg i att det jag målar blir bra. Nu har jag hunnit bli så erfaren att jag ror de flesta projekt i land, menar hon.

På frågan om hon skulle vilja utveckla, eller prova på, något helt annat svarar hon:
- Det finns något jag längtar efter som värker och som jag vill utforska. Det handlar om en längtan efter att måla stora rosor bakom den gråklädde kostymmannen. Det handlar om en längtan efter "galna" färger bakom mina modeller, som skulle bli helt underbara. Därför skulle jag gärna måla excentriska artister i stora format med vackra mönster, tyger och färger. Med intressanta kompositioner där jag kan ta ut svängarna och bli extremt personlig och hänsynslös. Jag längtar efter mer skönhet. Mer dynamik och lekfullhet, avslutar Olga.

 

Evalena Heinered, Värmlandsbygden
maj, 2009

.
Blekinges f.d. landshövding Ingegerd Wärnersson. 2008.

Västerbottens f.d. landshövding Lorentz Andersson, 2007.

.

.

.

.

.

.

.

 Olga har gjort ritningen till sitt drömhus. Inspirationen har hon hämtat från de ekologiska jordhus man kan finna på flera håll i världen och från de spanska jugendarkitekterna Josep Maria Jujols och Antoni GaudÌs skapelser. Det är mjukt, organiskt och mycket sensuellt, med ett rum för musikskapande till sambon Hans. Ett rum för Olgas måleri, ett rum för sonen Noak och hjärtat i hela huset – köket.

- Min strävan är att det ska vara ett hus med varm atmosfär där människor spontant kommer på besök bara för att dela vårt liv för en stund. Huset ska vara som en vacker klänning skapad för att hysa ett fantastiskt liv.